Vasas bostadsmässområde berikas också med tre kultursevärdheter

Festivalen för konstträdgårdar och installationskonstutställningen är tillfälliga sevärdheter på området, men Gripenbergs konstverk Korthus blir kvar för att pryda upp områdets strandskvär. – Konst berättar ofta något om sin miljö, så även Korthuset. Det fungerar i framtiden som ett känne- och landmärke för området och hela Sunnanvik. En logo som påminner om Korthuset har beställts hos konstnären åt Sunnanviks invånarförening, berättar Vasa stads biträdande stadsdirektör Kristina Stenman.

Korthus är vinnaren i en riksomfattande konstverkstävling. Konstruktionsmässigt utgörs den av spelkort i förstorad skala, som är gjorda av borstat rostfritt stål. Konstverkstävlingen ordnades under år 2007 och sammanlagt 58 verk deltog i den. En del av tävlingsbidragen kan ses under mässtiden vid en separat utställning i Sunnanviks skolas utrymmen.

Till tävlingsjuryn hörde medlemmar från bland annat Vasa stad, Finlands Bostadsmässa, Finlands bildhuggarförbund och invånare i Sunnanvik. Enligt juryn förtjänade Korthuset att vinna, eftersom dess inbördes proportioner är lyckade, verket är lätt trots det tunga materialet och det skymmer inte havslandskapet. Enkelheten ansågs vara en rikedom i konstverket. Enligt konstnären Simon Gripenberg, som är hemma från Jakobstad, förenar verket de tre element som omger området: land, hav och himmel. – Skulpturen lever fortgående sitt eget liv i växelverkan med omgivningen. Reflexer och skuggor ändras enligt dygnet och årstiderna, beskriver han.

Gripenberg konstaterar att Korthuset kan ses som ett monument över strävanden och känslor av otillräcklighet. Världen är nuförtiden full av möjligheter och begränsningar, vilka Korthuset representerar. Verket är också ett ställningstagande för naturen. – Genom att reflektera och förena delar från naturen beskriver den växelverkan mellan elementen. På en allmän nivå beskriver Korthuset livet som en helhet: vackert men skört, säger Gripenberg.

Festivalen för konstträdgårdar i Stenparken avslutar Österbottens konstkommissions treåriga utställningsserie som förenar modern landskapsarkitektur och miljökonst. Festivalen för konstträdgårdar strävar efter att stärka uppfattningen om den orörda naturen som en trädgård, som människan värnar om och har ansvar för. Genom miljökonsten betonas parkens särpräglade natur, karaktärsdrag och platsens ande. – Tre bildkonstnärer som är specialiserade på miljökonst har bjudits in och dessa är Mikko Lipiäinen, Antti Pussinen och Timo Saarelma. De placerar sina konstverk i parken genom att respektera naturen och värna om dess orördhet, berättar projektets konstnärliga ledare Jorma Panu.

Mikko Lipiäinens konstverk Homo ferus (2008) är inspirerat av en nyhet vintern 2007, enligt vilken ett förvildat, stumt barn som fostrats av vargar hittades nära Moskva. I parken har namnen på förvildade barn, s.k. homo ferus, som hittats under olika tider hängts upp. Verket ska väcka frågan om var gränsen mellan människa och djur går och om det finns mänsklighet som inte har något språk.

Antti Pussinen har gjort två olika verk i Stenparken: Finlands natur (2005) och Ruckel (2008). Verket Finlands natur tar ställning till det finländska samhällets tunga natur, långsamma och svårrubbade karaktär. Verket beskriver att maktstrukturerna är genomskinliga men osmidiga. Verket Ruckel berättar för sin del om den krossade boendedrömmen. Alla vill bo i sin drömbostad, men t.ex. då klimatet blir varmare har människorna inte längre råd att välja boendeform helt enligt sina egna önskemål.

Även Timo Saarelma har två verk utställda på festivalen för konstträdgårdar. – Verken tar fram frågor i anslutning till kroppen och sexualiteten ur marginaliseringens och utanförskapets synvinkel, beskriver Panu. Verket Protest (2006) består av en svart och en vit parkbänk, som har placerats mittemot varandra invid en stig i parken. Bänkarna uppmanar betraktaren att fundera över sin egen situation och plats i förhållande till de texter som kan läsas på bänken, deras betydelse och innehåll.

Verket De nedtystade (2008) är ett läger av skära tält i strandvassen. Verket hänvisar till den byggda miljöns utbredning till nya områden. Tälten bildar ett mellanrum, som fungerar som en symbol för den tysta befolkningsrörelse som uppstått av politiska, sociala och sexuella orsaker. – Lägertälten med sina regnbågsflaggor lyfter fram frågor som ansluter sig till mänsklighet, olikhet och minoriteter, och kräver svar, berättar Panu.

I utrymmena i Sunnanviks skola har byggts upp rörliga, sjungande, sammanställbara och föränderliga och klätterbara installationer för hela familjen. Konstiga väsen och förvandlingskonst är en utställning som produceras av Kuntsis museum för modern konst. Den prisbelönta konstnären Alexander Reichstein som specialiserat sig på barnkultur skapar i utställningen med sagans trollmakt en upplevelsemiljö för barn och vuxna med barnasinnet i behåll. Besökarna får röra vid utställningsföremålen, leka med dem och konstruera egna figurer. I växelverkan med besökarna genomgår installationerna en konstant förändring.

En vanlig skolgymnastiksal har i och med utställningen genomgått en total omvandling. Installationen Mare Nocturnum (nattsvart hav) baserar sig på mytiska sagoväsen i havet. Sjöjungfrur som gjorts av hönsnät och fantasifiskar rör sig långsamt i mörkret och lyser i blått. Bestiarium Construendum (djurriket som byggsats) är ett interaktivt och föränderligt verk, där man genom att förena de lätta delarna kan konstruera såväl bekanta djur som fantasifigurer. Verket Skördesagan skildrar människans uråldriga dröm om ett mytiskt träd, som ger alla mat i överflöd. Alma Terra (Moder Jord, den födande jorden) är en fantasivärld, som lockar till att känna och klättra. Boknallar & nalleböcker inbjuder barn och vuxna att bekanta sig med boknallarnas värld, att läsa och bläddra i nalleböcker och att granska olika björn- och nallefigurer.